En annan tid

Ännu en magisk dag i huvudstaden.

Det är så ljuvligt nu så det går knappt att greppa. Som att man befinner sig i typ Grekland och värmen aldrig tycks ta slut. Det måste ju vara nåt slags rekord i maj.

Har haft en heldag hemma. Eller nästan i alla fall.

Nu sitter jag och virkar framför tvn (hur gammal är jag?! Ha ha) och funderar på livet. Bara det senaste halvåret har jag blivit både en hemmakatt men också en enstöring. Jag umgås inte med nån, nånsin. Jo kanske en lunch eller fika ibland, men annars är jag väldigt ofta ensam och jag tycker det är så mysigt.

Det är tur jag har jobbet så att jag träffar folk ibland för annars hade jag nog blivit en riktig eremit. Jag hade kunnat stanna här uppe på sexan resten av livet och aldrig mer gått ut.

Hasat runt i trasiga mjukiskläder med håret i en knut och varit lite sådär allmänt sunkig. ☺️

Det är väldigt olikt mig för jag har alltid varit en extremt social person som alltid varit på språng och haft nåt på gång. Mellan tjugo och trettiofem var livet en fest och jag var alltid där det hände. Kanske därför jag känner ett sånt lugn i att bara vara hemma med mig själv nu och verkligen njuter av det.

Ibland saknar jag dock när man hängde ut tjejgänget och alltid hade nåt upptåg på g. Eller när vi bara sågs hemma hos varann och sjöng schlager och drack en massa vin fram till småtimmarna.

Men allt har väl sin tid, antar jag. Nu njuter jag av att lyssna på stadens ljud, grannarna som har fest och doften av grillar och alkohol. Hemifrån.

Det är ju meningen att jag ska vara morsa nu och ha familj och sånt där. Hänga på fotbollsplaner, basketturneringar, dansuppvisningar etc på helgerna. ☺️

Vem vet, snart är jag kanske där.

❤️