Måendet.

Det känns tråkigt att skriva om hur jag mår, men det är ju liksom statusen just nu och det vore ju jättekonstigt om jag låtsades att jag mådde bra när jag faktiskt inte gör det.

Det är svårt att förklara känslan, men håglöshet är nog det ordet som bäst beskriver hur jag känner. Jag är liksom inte ledsen så att jag vill gråta, men samtidigt känner jag ingen glädje över nånting alls. Jag håller mig hemma och för så lite som möjligt. Jag vill inte träffa nån, inte prata med nån och gör jag det (pappa ringde förut) då bränner tårarna bakom ögonlocken.

Jag blir lite av en eremit när jag känner mig nere, vill inte visa för nån hur dåligt jag faktiskt mår. Men jag har nog blivit bättre på det. Jag ”vågar” öppna upp mig mer, i alla fall för de som står mig allra närmast och visa att även jag kan känna mig liten och svag ibland.

Det har varit en av de saker vi jobbat mest med hos psykologen, att jag ska våga tillåta mig att inte bara känna, utan att också våga visa vad jag känner. Av nån anledning har jag alltid sett det som en svaghet att visa sig ledsen, eller att visa känslor överhuvudtaget och jag har varit så jävla rädd för att bli sårad själv, så då har jag stängt in alla mina känslor för att skydda dem.

Det resulterar i att jag blir ganska hård och känslokall och svår att ”komma in på livet” vilket egentligen är raka motsatsen till vad jag egentligen vill.

Allt det här ingår i sjukdomsbilden vid diagnos Borderline och det är så oerhört skönt att veta det nu. Jobbigt, men skönt.

Med den insikten försöker jag tänka efter före nu. Alltså tänka innan jag agerar. Ryggmärgsreflexen är blixtsnabb och vill alltid tex svara nåt spydigt på ett text som jag inte tycker passar, men nu tvingar jag hjärnan att stanna upp, analysera och tänka igenom det innan jag svarar. Vad skriver personen? Vad menar hen? Vad ska jag svara?

Av nån anledning tror jag också alltid att alla vill mig illa, är ute efter att sätta dit mig eller på andra sätt skada mig.

Det är skitjobbigt att inse vilken hemsk person jag ändå måste ha varit genom åren. Jag försöker att inte tänka bakåt utan bara framåt eftersom jag ju ändå inte kan göra nåt åt det som varit, men ibland slår ångesten till som en jävla käftsmäll och då håller jag på att gå i bitar. Jag vill krypa ur skinnet och försvinna från jordens yta.

Ja men typ så är läget nu. ❤️

Botet mot allt! Och en roll mot Skarsgård.

Har precis upptäckt att jag har SF-kanalen. Älskar svenska filmer! Så idag ligger jag och plöjer gamla favoriter. Just nu kollar jag på Mitt liv som hund. Den är väl sådär, än så länge i alla fall. Igår såg jag Förortsungar.

Den är jag faktiskt med i. Har en yttepytte roll men har ändå en replik, som jag la till själv, mot Gustav Skarsgård. ☺️

I morse kollade jag på Morrhår och ärtor.

Den älskade jag när jag var liten. Jag kan ju se varför jag gjorde det då, men det är ingen guldrulle nu.

Här ligger jag, nerbäddad och mosig. Har dragit för gardinerna för att slippa se solen som skiner där ute, det spär bara på ångesten att jag inte går ut.

Planterade om blommor för en stund sen.

Jag fick några plantor Aloe Vera av pappa i julas. ”De är omöjliga att ta död på”, sa han då.

Eller? Gröna fingrar har jag inte. Jag hoppas de kommer må bättre nu med ny jord och lite dränering. Och apropå Aloe Vera.

Den här krämen. Magisk! Smetar på den på allt. Torr hud, sår, myggbett, brännmärken, nagelbanden vad som helst och den gör underverk. Köper den i Thailand, 99,5% Aloe. Ett tips om ni ska dit. Kanske går att klicka hem från nätet..?

Målat om naglarna.

Grått och svart, som mitt mående nu. ☺️

Nu ska jag faktiskt stänga av iPhonen. Jag blir – tvärtemot alla andra, stressad av att det inte ringer eller kommer några text. I alla fall när jag mår såhär. Jag känner mig ännu mer ensam och miserabel, som att jag inte har en enda människa som bryr sig om mig. Bu hu va. A men så är det. Hej. ❤️

Det säger en del om mig

Reklamspotarna som kommer upp i mina flöden säger ganska mycket.

Bara i dag har de här poppat upp.

De baseras ju på mina sökningar på Google men jag tycker inte att jag googlar just träning speciellt mycket.

Så kul att se vad man googlar på. Ha ha. Jag googlar typ allt. Lyssnar jag på en podd och de snackar om nåt, ser nåt på tv, hör på radion. Nån pratar om något.

A ok då. Lite träning har jag väl sökt på.

Så här ser det ut idag. Visserligen nytvättat, men oborstat hår, en gammal urtvättad tisha och trasiga pyjamasbrallor.

Ser maläten ut.

Jag mår inte bra. Psykiskt. Kom på att det ju faktiskt kan vara så att det beror på att vi sänkt dosen på mina ”psykmediciner”. Jag blev ju typ tjackad och superspeedad när jag åt full dos så vi halverade den ena, men nu känner jag mig låg istället. Ska höras med min doktor på måndag för att utvärdera och får jag bestämma så väljer jag att vara speedad alla dagar i veckan istället för att må såhär. Vill typ bara ligga under ett täcke och gråta.

Och det tänker jag nog göra också. Ja inte gråta kanske, men ligga under täcket. Fan för att må så här. ❤️