Ljus, baciller och lite nytt, igen.

// Inlägget innehåller anonnslänkar till Lagerhouse //

Steg för steg bygger jag mitt hem. De senaste tillskotten är de här två hyllorna som jag klickade hem från Lagerhouse.

De sitter på väggen ovanför divandelen av soffan.

Eftersom jag ska byta ut soffan till en mindre och ha en annan möbel där divanen är nu, kommer de här sitta perfekt.

Nu ställde jag bara upp lite saker. De tre små flaskorna är faktiskt gamla Kortisonflaskor som jag fått av pappa. Han sprutar ju kortison på sina patienter och istället för att kasta burkarna rengör han dem och tar hem. De är så fina!

På den övre står ett curlingklot av glas i mitten. Tungt som fan. Det är från mamma. Hon och hennes tjejgäng testade att curla nån gång och fick varsin liten ministyrsten som minne.

Sen är det ljuslyktor från Iittala och och en burk jag fått av en kompis.

Det ska upp tavlor på den här väggen också. Bilder på tjejerna, mig själv (☺️) och annat fint. Håller på och går igenom mina femtusen bilder i iPhonen för att välja ut de jag vill ha. Det tar ett tag men det kommer bli grymt.

Brassat massor av ljus ikväll. Efter nattens ofrivilliga utvädring (se inlägget från i morse) så behöver jag värma upp lägenheten. Längesen jag frös här hemma faktiskt, men idag har jag gjort det.

Det var alltså inte så att jag hade öppnat fönstret utan det hade gått upp av sig själv. Det har hänt en gång förut, men då var det sommar och spelade ingen roll. Ja jag borde göra nåt åt det, sen.

Förutom att jag känner mig nere så har jag gastrit (magkatarr) som bränner som eld. Poppar Omeprazol samtidigt som jag snusar mer än nånsin.

Så dumt. Men den deppiga delen av mig behöver snuset, kroppen behöver kokt potatis i mjölk, typ. Nåt som är snällt mot magen. Jag tror att det är en kombo av att jag inte mår toppen, har ätit Voltaren för armen (slutat med dem) och att jag snusar som gör det. Blir det värre så måste jag ju skippa snuset, men jag hoppas det vänder.

Syrran textade och berättade att hela familjen låg utslagna och var jättesjuka. Yeay! Vi delade ju ALLT i helgen. Drack ur samma glas/koppar, pussades, använde varandras lypsyl, kramades, delade säng, handdukar. Som bäddat för att jag också kommer att ligga som en säl här snart. Hurra. ❤️

Läckberg och dålig koll på cykeln

Var tog den här dagen vägen? Klockan är redan halv sex och det känns som att jag nyss gick upp.

Hämtat passet, ännu ett paket, (det kommer ett varje dag jag är sjuk på riktigt) tränat och nu har jag precis städat och lagat mat.

Jag känner mig nedstämd. Pms, kanske? Jag har väldigt dålig koll på min cykel och eftersom jag bara har mens i 1,5 dag så märker jag knappt av den vilket gör att jag inte riktigt hinner haja att jag har den förrän den är över och en ny cykel börjar.

Det här är ju härligt. Det är fortfarande ljust! Det är liksom första mars idag, januari och februari bara försvann. Trots att det är full vinter ute så vet man ju att det närmar sig. ☺️

Den här låg på hallmattan när jag kom hem idag. Har nog inte läst en Kalletidning på över tjugo år, mer, trettio. Camilla Läckberg har skrivit en av serierna i den. Ska bli kul att läsa.

Tvättat håret med de nya produkterna. Mitt hår blev så sjukt mjukt och härligt. Använde en pre-conditioner som man hade i håret 10-15 minuter före tvätt och sen använde jag det nya schampot. Magi!

Även håret från Rapunzel är grymt. Bästa jag gjort att köpa det. Värt varenda krona.

Nu ska jag trycka i mig en näve cashewnötter och sätta på tvn. ☺️

Adopterad ja, Tupac nej.

Ok, nu behöver vi snacka om det här med adoption.

Jag har ganska nyss, typ senaste månaden gått med i två olika grupper på FB som har med adoption att göra. En generell för typ alla som är intresserade av adoption verkar det som och så en specifik för de som är adopterade från Colombia.

Jag tror att jag gick med för att kanske hitta nån släkting…? Eller så. När jag kollar igenom medlemmarna i Colombia-gruppen slås jag av hur speciella alla är. Ja men alltså de känns som att de liksom försöker vara nåt de inte är och vill vara annorlunda på nåt vis. Tjejer plutar med läppar, trycker upp pattarna i för tighta kläder, killarna flexar musklerna i nån gymspegel, eller låtsas vara gangsta med kedjor och kepsar på sned. Va faan handlar det om?! Alla är ju svenskar, födda i Colombia ja, men ändå svenska eftersom de kom hit innan de fyllt tre.

Jag fattar inte. Ja men jag lägger väl också upp selfies ibland och bilder när jag tränar, men jag försöker väl för fan inte vara P-Diddy bara för att jag råkar ha en mörkare hud?

Jag vet inte varför detta provocerar mig så mycket. Kanske är det för att jag upplever att adopterade liksom ”surfar” på den vågen genom hela livet. ”Ja men jag är adopterad så det är därför.” ”Adopterade mår faktiskt sämre än…” och så vidare. Man har väl ett eget ansvar oavsett i vilket land man stack ut näbben första gången.

Det är inte synd om adopterade. De är fan precis tvärtom. Alla som är adopterade har ju fått en andra chans i livet. Man föddes med noll förutsättningar men fick en gratisbiljett till förutsättningarnas Mecka.

Ok. Nu har jag fått det ur systemet.

Fråga mig gärna om ett av köksfönstren har varit öppet i natt och om tretton minusgrader har haft fritt flöde in i lägenheten. Alltså ni hajar inte hur jävla kallt det var när jag vaknade. Damn. Kommer det nånsin bli varmt här igen.

Nu måste jag sätta lite fart. Första punkten på dagens lista är att hämta ut det nya passet. ❤️