En jobbig timme

Ganska tung terapitimme idag. Vi pratade bl.a om min relation med min syster. Den har alltid varit ganska komplicerad. Nån slags hatkärlek. Vi är extremt olika. Hon är ju hemmagjord och jag adopterad, (ska skriva ett inlägg om det längre fram) så vi delar inte DNA och jag vet inte om det har med saken att göra. I perioder är vi jättetighta men så kan det ibland gå månader utan att vi hörs överhuvudtaget. Jag har vänner som står mig mycket närmre än vad jag gör med syrran. Jag har alltid tyckt att det varit tråkigt och alltid önskat mig en syster som är min bästa vän och som jag kan prata med om allt, men vi är väldigt långt ifrån det syrran och jag. Och jag får väl helt enkelt inse att det aldrig kommer att bli på något annat sätt.

Den där kvällen på Haymarket blev katastrof just pga detta. Jag storgrät och vi åkte tillbaka till hotellet under tystnad. På morgonen när jag vaknade hade jag ett text från henne där hon bl.a skrev att hon visst älskar mig (något som jag aldrig någonsin känt) men att hon har svårt för att visa det. Hon skrev det alltså till mig istället för att prata om det. Vi åt frukost tillsammans på hotellet, men vi pratade inte om det som hänt kvällen innan. Som vanligt i min familj. När något är jobbigt så sticker man huvudet i sanden och fortsätter som att ingenting har hänt. Det är därför jag går i terapi nu en gång i veckan, för att reda ut 39 år av outredda trådar.

När det är såna här tuffa snack blir jag helt dränerad efteråt. Det tar oerhört på krafterna att prata om känslor, riva upp gamla sår och rannsaka sig själv, så jag gick raka vägen hem, bytte om och drog till gymmet. Så skönt att få rensa skallen och bara likt en robot köra på.

Vi snackde en del om min sömn också. Fick ju veta av min doktor att en av tabletterna jag äter påverkar sömnen negativt, men idag fick jag också veta att alla skruvade drömmar jag har beror på dem. I natt var det inte nådigt. Jag drömde att jag promenerade runt i ett område i Norrtan och att Alex och Amanda Schulman hade köpt ett hus där. Jag bestämde mig för att gå in och hälsa på eftersom jag hade pratat med Hannah (Widell) och hon sa att det var ok, men av nån anledning smög jag in och där inne satt Alex och hans vän Johan (tror jag att han heter som producerar hans podd Shulmanshow) och skruvade ihop möbler. De tittade upp på mig som om jag var ett UFO och sen kom Amanda ner från en trappa och blev helt hysterisk när hon såg mig. Hon skrek att hennes gravidhormoner inte klarade av att det kom in en massa inkräktare. Men hur sjukt! Jag var helt förvirrad när jag vaknade och hade en stor obehags-klump i magen. Nästan så att jag ville ringa Hannah och be om ursäkt.

Varje natt drömmer jag sånt här. Skruvat, konstigt och i nån slags blandning av verklighet och hittepå. I vanliga fall när jag drömmer, så är det ett hopkok av tankar och eller händelser jag varit med om under dagen, men aldrig något som jag inte upplevt. Skitläskigt är det. Jag hoppas verkligen att det här är en biverkning som går över, för det är liksom tillräckligt jobbigt att ha problem med att bara sova.

Blev kanske lite väl mycket vitvinssås här. Hehe. Blev mer soppa än lax med sås. Men gott.

Hej på en stund.

blogstats trackingpixel

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>