Fjorton år ändå.

Jag måste börja titta på och läsa nyheter igen. Det har varit sjukt skönt att slippa allt elände, men jag känner mig som en korkad bimbo när jag inte hänger med i det folk snackar om. Pratade med pappa nyss och han sa nåt som jag vanligtvis snabbt skulle ha fattat och kunnat svara på, men nu satt jag helt tyst, god dag yxskaft. Fattade ingenting. Hemskt.

Förut har jag alltid sett till att vara up to date och i alla fall läst rubrikerna så att jag kan prata med patienter eller passagerare, hänga med i snacket i ”fikarummet” eller när man ligger på stopp nånstans ute i världen. Ha koll på aktuella händelser, helt enkelt men nu har jag lika lite koll som Märta och Agnes. De vet säkert mer än mig eftersom de går i plugget.

Känner mig faktiskt lite nedstämd nu. Vet inte varför, men har en känsla av meningslöshet på nåt vis. Tom, liksom. Tror jag ska knäppa av tvn, lägga mig i sängen och lyssna på bok.

S jobbar. Ja, han jobbar jämt. Han äger och driver en krog och det innebär en hel del arbete minst sagt. Man får vara glad att man får se honom överhuvudtaget. ☺️ Vi firar fö 14 år i år. 14! Ja alltså vi har ju inte varit ihop hela tiden, men det är fjorton år sen vi träffades försa gången. Galet. Var tog de åren vägen liksom. Han raggade upp mig i den baren jobbade i då. När jag skulle betala sa han, ”Jag känner igen dig, har inte vi träffats förut.?” Ha ha. Klassiker. Han fick mitt nummer och sen bjöd han ut mig på dejt. ❤️

Ligger i ”Döda vinkeln” och gömmer mig. Ser att jag har en rynka mellan ögonbrynen. Inte bra. Hade för en gång skull saker jag ville se på tv, men orkar inte.

Nu går jag och lägger mig.

En jobbig timme

Ganska tung terapitimme idag. Vi pratade bl.a om min relation med min syster. Den har alltid varit ganska komplicerad. Nån slags hatkärlek. Vi är extremt olika. Hon är ju hemmagjord och jag adopterad, (ska skriva ett inlägg om det längre fram) så vi delar inte DNA och jag vet inte om det har med saken att göra. I perioder är vi jättetighta men så kan det ibland gå månader utan att vi hörs överhuvudtaget. Jag har vänner som står mig mycket närmre än vad jag gör med syrran. Jag har alltid tyckt att det varit tråkigt och alltid önskat mig en syster som är min bästa vän och som jag kan prata med om allt, men vi är väldigt långt ifrån det syrran och jag. Och jag får väl helt enkelt inse att det aldrig kommer att bli på något annat sätt.

Den där kvällen på Haymarket blev katastrof just pga detta. Jag storgrät och vi åkte tillbaka till hotellet under tystnad. På morgonen när jag vaknade hade jag ett text från henne där hon bl.a skrev att hon visst älskar mig (något som jag aldrig någonsin känt) men att hon har svårt för att visa det. Hon skrev det alltså till mig istället för att prata om det. Vi åt frukost tillsammans på hotellet, men vi pratade inte om det som hänt kvällen innan. Som vanligt i min familj. När något är jobbigt så sticker man huvudet i sanden och fortsätter som att ingenting har hänt. Det är därför jag går i terapi nu en gång i veckan, för att reda ut 39 år av outredda trådar.

När det är såna här tuffa snack blir jag helt dränerad efteråt. Det tar oerhört på krafterna att prata om känslor, riva upp gamla sår och rannsaka sig själv, så jag gick raka vägen hem, bytte om och drog till gymmet. Så skönt att få rensa skallen och bara likt en robot köra på.

Vi snackde en del om min sömn också. Fick ju veta av min doktor att en av tabletterna jag äter påverkar sömnen negativt, men idag fick jag också veta att alla skruvade drömmar jag har beror på dem. I natt var det inte nådigt. Jag drömde att jag promenerade runt i ett område i Norrtan och att Alex och Amanda Schulman hade köpt ett hus där. Jag bestämde mig för att gå in och hälsa på eftersom jag hade pratat med Hannah (Widell) och hon sa att det var ok, men av nån anledning smög jag in och där inne satt Alex och hans vän Johan (tror jag att han heter som producerar hans podd Shulmanshow) och skruvade ihop möbler. De tittade upp på mig som om jag var ett UFO och sen kom Amanda ner från en trappa och blev helt hysterisk när hon såg mig. Hon skrek att hennes gravidhormoner inte klarade av att det kom in en massa inkräktare. Men hur sjukt! Jag var helt förvirrad när jag vaknade och hade en stor obehags-klump i magen. Nästan så att jag ville ringa Hannah och be om ursäkt.

Varje natt drömmer jag sånt här. Skruvat, konstigt och i nån slags blandning av verklighet och hittepå. I vanliga fall när jag drömmer, så är det ett hopkok av tankar och eller händelser jag varit med om under dagen, men aldrig något som jag inte upplevt. Skitläskigt är det. Jag hoppas verkligen att det här är en biverkning som går över, för det är liksom tillräckligt jobbigt att ha problem med att bara sova.

Blev kanske lite väl mycket vitvinssås här. Hehe. Blev mer soppa än lax med sås. Men gott.

Hej på en stund.

Övervakad, på ett bra sätt

Promenerade Upplandsgatan upp tills jag kom till ett café. Det första som dök upp var Caffé del Doge.

Tog en kopp amercano och lyssnade på podd och läste bloggar.

Mysigt att sitta på café ensam.

För några år sen skulle det ha varit helt otänkbart för mig. Skulle aldrig fallit mig in att fika eller äta lunch själv. Nu tycker jag det är fantastiskt. Härligt ställe f.ö. Kändes väldigt mycket som ett ”stammishak” för han som jobbade där hälsade på alla med förnamn. ”Tjena Robban! typ. Sånt gillar jag. Och att det inte var så stylish utan lite mer hullerombuller. Saknar att ha ett stamställe. Jag och mitt ex hade ett på torget nedanför hans lägenhet och vi var typ där varje dag.

Gick in i Verisure-appen och testade funktionen ”ta en bild”.

Så sjukt att man kan fota av hemmet. Ha ha. Det funkar dock bara om larmet är larmat utifrån så man får väl hoppas att detta gäller hackers också, för då kan de ju inte kika när man är hemma. Se dock att det finns en död vinkel där man inte syns. Min nya favoritplats i soffan. ☺️

Nu, terapi!

Early start

Uppe med tuppen. Sällan eller aldrig går jag upp före nollåtta så när klockan ringde tog det ett tag att fatta vad det var som hände.

Tandläkaren idag. Hade tänkt promenera ner, men det blev lite tight med tiden så jag fick ta bussen. Får gå hem istället.

Har en tid hos psykologen elva så det är ingen idé att gå hem emellan, så jag tänkte att jag sätter mig på nåt café och hänger. Tandläkaren och psykologen ligger nära varandra så det är perfekt.

Det var två veckor sen jag var hos psykologen sist, går annars en gång i veckan och på nåt sätt känns det, som att jag har en massa saker inom mig som måste få ventileras. Har mått rätt bra nu ett tag, kan bara minnas att jag dippade lite i måndags var det va, men annars helt ok. Igår hade jag trots den dåliga starten en riktigt ok dag.

Ser jag ljuset i tunneln månne. Är dagarna med de djupaste hålen borta. Vore fantastiskt i så fall. Terapi och tabletter har fått mig på benen igen.