Mask o Kaffe

God kväll.

Pyjamas på. Har tvättat håret och SPA:at lite. Gjorde två masker. Den vanliga The incredible Face Mask från My Beauty

Och efter den, precis som förra veckan körde jag skrubb av kaffesump.

Tillsammans gör de verkligen underverk med huden! Jag blandar kaffesump med en liten sked honung, sen smetar jag på den. Skrubbar lite först och sen får den sitta typ 10 min innan jag sköljer av den. Huden blir baby-len. Tror att kombon av de här två är bra. Den första drar bort alla orenheter och överflödigt flott och sen peelar kaffemasken bort eventuella rester och tillför en massa nyttigheter.

Googlade kaffe och hud och hittade det här.

Kaffe har många egenskaper som vi inte alltid uppmärksammar. Dess höga koffeininnehåll stimulerar kroppen att bränna fett, vilket främjar viktminskning, samt minskar celluliter.

Kaffe kan användas utvärtes som en naturlig skrubb. Det malda kaffet stimulerar förnyelsen av cellerna. Det är antiinflammatoriskt, lindrar röd och irriterad hud och har en åtstramande effekt. Dessutom eliminerar det dåliga odörer och djuprengör huden. Kaffe innehåller också antioxidanter som skyddar huden mot skadliga fria radikaler som orsakar för tidigt åldrande.

Kaffe har egenskaper som kan eliminera den fruktade ”apelsinhuden”, celluliter eftersom koffeinet gör det lättare för kroppen att bryta ner fettcellerna som ansamlas under hudens yta. Det ökar också blodcirkulationen, ökar nivåerna av ”fettförbrännande” enzymer, har en utmärkt lipolytisk effekt och mycket mer. Kaffe är därmed en av de bästa behandlingarna mot celluliter och för viktminskning.

Hur kan man inte vilja smeta in hela kroppen i kaffe nu. Ha ha.

Måste bara visa. Visst blir tulpaner bara finare och finare ju mer de slår ut? Det tycker jag. Jag låter de alltid stå tills de nästan hänger ner och nuddar underlaget vasen står på. Såå fint! De blir liksom lite mer levande på nåt vis, inte så stela. ☺️

Nu ska vi krypa ner i sängen. Jag tog en sömntablett för en stund sen (sista natten jag testar den här nya, man blir som ”bakis” av dem och jag gillar inte den känslan. Är helt groggy när jag vaknar) och den börjar kicka in och S gillar att lyssna på mig när jag snarkar samtidigt som han tittar på nån serie som jag inte vill se. Bästa stunden på dygnet. ❤️

Ooups!

Alltså jag kunde inte låta bli. När S får för sig att överraska med bland det godaste jag vet. Kardemummabullar från Fabrique, då skiter jag i de sista två kilona, jag äter.

Ja men ni ser ju. De är så goda så jag vet inte vad. Vi kallar dem ”Morfar-bullar” eftersom det var pappa som först introducerade dem för oss och Märta älskar dem lika mycket som jag. Slukade båda i ett nafs.

Jag får helt enkelt gå lite längre på bandet imorgon och lyfta ännu lite tyngre. No worries. Proppmätt f.ö så det lär inte bli nåt mer att äta idag. ☺️

Har gjort noll idag. Somnade t.o.m på soffan en stund. Så jäkla skönt. Det är söndag och då får man slappa. Ska strax köra lite söndags-SPA med ansiktsmask och peeling, men först några kapitel av den nya ljudboken samtidigt som jag kutar upp till vinden med ännu mer prytlar som ”blivit över” här nere. Fattar inte, handlar jag verkligen så mycket? Tycker att jag ständigt behöver rensa och tömma för att få plats.

Bör nog sätta P för shoppingen ett tag nu. Mitt längsta uppehåll från att shoppa varade ett år. Jag köpte inte en grej, ja förutom nödvändigheter som mat, medicin och sånt så det kanske är dags för det igen. Ska jag köra fram till sommaren. Ja, jag försöker. Ok.

Mina 15 minuter av fame

Ha ha. Ni vet när det dyker upp såna där minnen på FB, bilder som man postat förr. Idag dök den här upp.

Ha ha ha. Älskar rubriken! Det är en artikel som skrevs i samband med att jag var med i Harem Afrika som gick på TV3 2002. Läääängesen med andra ord. Så längesen att det inte finns några rörliga bilder om man googlar. Phu. ☺️ Närå, det skulle faktiskt vara sjukt kul att se det nu. Har avsnitten inspelade men dock bara på VHS (ni födda efter 1995, googla😉) så jag kan inte se dem.

t var sjukt kul minns jag. Vi var i Kenya i typ sex veckor och filmade. Lätt en av de roligaste grejerna jag gjort i livet.

värr har jag inte så många bilder därifrån, digitalt hade inte kommit än så det var vanliga fotografier och de ligger i nån dammig kartong på vinden.

n här är från en poster som sattes upp i samband med att vi åkte runt på barturné. Hehe, jo men visst vi körde hela dokugrejen. Jag var 23, så det är ok det är ju då man ska göra sånt. Eller hur. Hade det varit idag skulle jag aldrig gjort det. Varenda sekund av både ljud och bild sparas i all oändlighet på the world wide web. Scary!

☺️

Internet fanns då, men det var segt och rätt dåligt. Vi hade egna hemsidor, som en förlaga till blogg typ där tittarna kunde kontakta OS. Minns att jag fick en massa snusk skickat till mig från äckliga gubbar som ville göra olika saker med mig. Urk.

Storyn bakom den här bloggen

Ni blir fler och fler som klickar in här och det är så kul! Välkomna. ☺️ För er som inte vet så har jag bloggat i snart elva år på olika ställen, bytt plattform efter vad som har passat mig just då, har egen haft en egen domän ett tag, men efter att det där med min farbror hände (HÄR kan ni läsa det inlägget) så var jag tvungen att flytta bloggen igen och valde Spotlife och det känns väldigt bra.

Jag har alltid tänkt att tre inlägg om dagen känns lagom, ibland nåt extra och i sällsynta fall ett mindre och det har funkat bra, men för att det ska bli bra innehåll och intressant/kul för er att läsa, så krävs det att jag lägger ner tid på inläggen och det har alltid varit min svaga sida. Jag förbereder sällan inlägg, eller ibland gör jag det, jag skriver dem när jag har tid, sparar i utkast eller tidsinställer så att de postas när jag har annat för mig, men oftast skriver jag och postar dem direkt och då är de inte alltid helt genomtänkta. Gör det något?

Eftersom statistiken ökar så tänker jag att ni kanske ändå gillar det jag pickar ner här, att jag kanske bara ska köra på som jag gör. ☺️

Jag tar bilder på typ allt när jag är på språng nånstans och så kan jag skriva inlägg utefter dem om jag får skrivkramp. Och jag går hela tiden och ”filar” på nästa inlägg i huvudet, skriver små noteringar i iPhonen, eller på nån liten lapp där jag befinner mig.

Även fast jag inte tjänar några pengar på min blogg längre, så är det som att ha ett heltidsjobb. Det är många av dygnets timmar som går åt till den lilla bloggen. Men jag älskar det. Under den tid jag hade uppehåll från i somras till jag började här på Spotlife saknade jag verkligen att skriva. Jag kände mig typ halv. Har man bloggat så länge som jag har gjort, blir det en naturlig del av vardagen, man blir beroende på nåt vis så det tog sin tid innan jag vande mig av med att fota precis allt jag gjorde. Ha ha.

Nu tänker jag inte ha flera uppehåll nu kör jag bloggen tills jag går i pension. Ha ha.